360

Jag skulle försöka att inte oroa mig för mycket. Att jag är trött och nedstämd beror antagligen på att jag helt enkelt inte är van vid såna intensiva dagar. Och det var de ju, trevliga men intensiva. Hade besök i mer eller mindre fem dagar. Min bästa vän och hennes katt. Länge sen jag mådde så bra och skrattade så mycket. Men nu är jag trött. Just nu så trött att jag inte riktigt kan sova. Sitter på sängen och stirrar, osäker på vad jag ska göra. Hör de trygga andetagen bredvid mig. Hans kropp nuddar mitt knä. Jag vill gömma mig i hans famn, stanna så för evigt. Inga krav. Ingenting. Jag orkar bara inte särskilt mycket just nu. Skulle tillbaka till sysselsättningen i november. Men jag är verkligen så jävla trött. Trött och ledsen. Försöker dölja det mesta. Så jag går upp, matar katten, städar, röker, lägga mig intr i sängen och gömmer mig under täcket. Även fast jag vill. Jag mår bra på kvällarna, när jag hör den trygga rösten och luktar på hans tröja. Det är töntigt hur kär jag är.