måndag 16 oktober 2017

295

Efter att jag hade gett brevet till personalen så kom dem in till mitt rum och sa att de tänkte ringa psykakuten och frågade om jag ville åka dit först. Jag svarade nej, personalen ringde men eftersom jag inte ville åka dit så kunde de inte göra nånting. Resten av dagen hade dem lite mer koll på mig, knackade på med jämna mellanrum och frågade hur jag mår. Allt kändes piss och jag låg mest i sängen hela dagen. Men igår och idag mår jag mycket bättre, har nånting inplanerat nästan varje dag hela veckan så när helgen kommer ska jag bara ligga i sängen och läsa eller halvsova med film/serie i bakgrunden.

Idag har jag äntligen fått mitt nya bankkort och fixat lånekort på biblioteket, lämnade in en bok och lånade om resten. Just nu håller jag på att läsa "Som James Dean fast snyggare" som min syster har lånat ut åt mig innan jag skaffade lånekort. Den är ganska lättläst och jag kommer förmodligen läsa ut den imorgon kväll eller nånting sånt. Dock så vet jag ju vad den handlar om ungefär och hur den slutar, eftersom det var en vän som berättade om boken och då tyckte jag att jag måste läsa den även fast jag redan vet slutet.
Och eftersom jag har läst mer på sistone så får jag tillbaka lusten att skriva, inte bara i min "dagbok", utan också nya idéer till berättelser. Nattpersonalen kom in till mitt rum igår efter att han hade läst brevet och sa "du kommer bli en bra författare en dag", vilket är den bästa komplimangen man kan ge mig.

Apropå ingenting så fick jag idag applåder av en granne eftersom jag var den enda som lyckades få ut en visp ur diskmaskinen som hade virrat in sig där på nåt konstigt sätt!

Snart ska jag försöka sova, så godnatt, världen.

lördag 14 oktober 2017

294

R var här onsdag till torsdag, och det var helt underbart även fast ångesten trängde sig in under huden och borrade i huvudet. Jag och R drack kall pepsi och rökte alldeles för många cigaretter, nattpersonalen satt och pratade med oss när vi rökte på natten och jag skrattade många gånger, ärliga ej framkallade skratt. Då glömde jag hela skiten om att jag tappade mitt mobilskal med alla kort i (antagligen har någon jävel snott det då det tog bara några få minuter mellan att jag stoppade det i fickan till jag märkte att det var borta). Jag spärrade iallafall kortet och när jag får pengar så måste jag skaffa ny legitimation. Och ett nytt lånekort på biblioteket. Måste ändå dit på måndag för att lämna in en bok och låna om fem andra böcker som jag trodde att jag skulle läsa ut fort när jag lånade de förra månaden.
Men redan efter att R hade åkt hem så fylldes jag med den där tomma känslan, saknaden efter någon jag precis träffade, hopplösheten hängde i luften när jag kom tillbaka till mitt rum på boendet. Som vanligt.

Igår natt när jag skulle sova så trodde jag att allt var lugnt, att alla bilder från huvudet skulle försvinna, att hjärtat skulle lugna sig efter en stund men när det kändes som att någon knuffade till mig så fick jag nästan panik. Det var iallafall tur att nattpersonalen kollade till mig efter en stund (som kändes som en jävla evighet då jag låg där nästan paralyserad av rädsla), så jag bad om medicin och förklarade att jag får nästan panik när jag håller på att somna. Då flyttade han fåtöljen närmare min säng och satt där tills jag somnade, och det kändes tryggt att veta att någon fanns i mitt rum ifall det skulle bli värre. Jag somnade fort men vaknade strax efter 6, törstig som fan, vinglade mig fram till kylskåpet för att ta fram nånting kallt att dricka och värmde min vetekudde. Somnade om och blev väckt för att ta mina mediciner, somnade om igen och blev återigen väckt då jag skulle iväg på ett möte och sjuktransporten skulle vara här en halvtimme senare typ, så jag gick upp och gjorde mig i ordning, sen var det dags att gå ut och vänta på taxin. En personal följde med mig (skulle knappast klara av att åka själv då jag inte ens kan gå ut själv med soporna) och var med på mötet. Vi pratade om vad jag ska göra, men ärligt så var jag så borta i huvudet och bedövad med lugnande att jag inte riktigt var där. Vi gick därifrån runt halv två och taxin hem skulle komma tre. Efter en lång väntan och fem cigaretten som jag rökte nästan i rad, ringde personalen och sa att taxin inte kommit än. Då var det tydligen någon som letade efter oss vid fel ingång och vi fick vänta på en annan taxi som skulle komma tio i fyra. Vi kom tillbaka till boendet efter fyra och då var det inte ens någon mening att jag skulle äta lunchen personalen hade sparat åt mig för det var drygt 40 minuter till middagen. Jag sov en stund och när personalen väckte mig när middagen var klar så släpade jag mig till bordet och åt mycket mer än vad jag har ätit på flera dagar. Sen sov jag till halv nio.
Varför skriver jag allt det här? Bra fråga. Jag har inte svaret.

Mådde dåligt på kvällen och ringde min mamma, råkade väcka henne, så jag sa att jag ringer imorgon. Började gråta och ringde R som pratade lugnt med mig och tröstade mig, sa såna fantastiska saker att jag mådde lite bättre efteråt.

Nu sitter jag och dricker alldeles för sött läsk som ska smaka blåbär men den smakar mest socker, och tänker inte sova. Jag vill inte, jag kan inte, jag får inte. Istället ska jag glo på videos, film eller serier.
Har skrivit ett "brev" om mitt mående, om sånt som jag vill säga högt ut men orden bara fastnar i halsen, som jag ska ge till personalen som kommer med min morgonmedicin. får jag somna.
Ska nog skriva lite mer i brevet, för nu kom jag på att jag glömde vissa saker.

Lång, meningslös smörja som handlar om inget särskilt viktigt egentligen. Om en stund ska jag ta på mig tröjan som förhoppningsvis fortfarande luktar R, virra in mig i en filt, gå ut i regnet och röka. Det är på ett sätt skönt att få frysa, att känna regndropparna landa i håret, titta upp och få känna dem mot ansiktet också. Veta att jag fortfarande kan känna.
Och piggna till så att jag inte råkar somna så fort jag lägger huvudet på kudden.

tisdag 10 oktober 2017

293

Berättade för nattpersonalen om hur jag känner och tänkte efter det som hände igår, hon svarade att hon gjorde allt hon skulle, dock var jag tvungen att påminna henne om att hon stod och pratade med någon i dörren, vilket hon först förnekade men sen ändrade historian. Och så slängde hon ”efteråt satt jag här i två timmar, jag var helt slut” till mig.
Jag är ganska frustrerad nu, och vill bara sova. Så nu ska jag röka och sen ta min sömnmedicin och försöka somna.

292

Eftersom nattpersonalen som jobbade igår i princip ignorerade mig när jag satt och grät på soffan och efter att jag hade kastat en tallrik i väggen inne på mitt rum, släppte ut mig efter midnatt utan att ifrågasätta det och jag kom tillbaka efter att ha skadat mig, så berättade jag om det för personalen som jobbar idag och sa att han får prata med chefen om det. Jag var ärlig och sa hur jag mådde men nattpersonalen endast frågade om jag vill ha min medicin. Antagligen är hon van vid att jobba med äldre personer som man kan mata med mediciner så fort nånting är fel. Ingen aning om hur det kommer sluta inatt eftersom samma personal jobbar.
Snart ska jag städa rummet och duscha då R kanske kommer imorgon. Jag har ändå slutat hoppas om jag ska vara helt ärlig.

lördag 7 oktober 2017

291

R är sjuk och kunde inte komma, och jag åkte till läkaren med en känsla av tomhet, av att nånting hade gått sönder inom mig och jag hade ingenting att hålla fast vid. Mötet med läkaren gick väl inte så bra, men jag står iallafall i kö för en utredning.
Hela gårdagen har varit en stor bergochdalbana, men slutade rätt bra ändå. Idag är jag trött och ska bara vila hela dagen.
Men nånting fint har hänt ändå. En vilsen själ har kommit tillbaka, min ensamhet och saknad har lett tillbaka den till mig, till mitt huvud, mitt famn, mitt liv. Och jag är onormalt glad över det.