343

Snart har jag bott en vecka i min nya lägenhet. Jag trivs. Idag kunde jag ta ett bad på kvällen och klä på mig med öppen dörr. På ett sätt känns det som att jag alltid har bott här men på samma gång känns hela lägenheten främmande. Men det är jag som bor här. Det är jag som bor här och det är jag som får bestämma var allt ska stå, det är min musik som dunkar högt från högtalaren, och min katt får flytta hit imorgon. Mamma hjälpte att sätta upp ett nät runt staketet på min altan, imorgon ska vi ta hand om staketen på sidorna. Grannarna ler och säger hur fint det är, att det är skönt att se det omhändertaget. En av dem som också har katt berättade att rosorna som är utanför mitt köksfönster började blomma kort innan jag flyttade in. "De visste att det är rätt person", sa hon.
Om jag ska vara ärlig så saknar jag boendet, eller iallafall personalen. Jag vet att jag kan alltid hälsa på, och jag kommer att hämta mina mediciner där varannan vecka. Men det känns fortfarande konstigt att vara nånstans och inte behöva säga "jag måste hem".
Det här är mitt hem nu.