Äntligen. Nu händer det. Eller ja, snart. Jag har fått en lägenhet och flyttar första juli. Just det har gjort mig väldigt glad, lägenheten är stort, det finns badkar och tvättmaskin. Jag kan ha min katt där, och mina vänner kan stanna i några dagar. Den första veckan kommer jag säkert möblera om för att se vad som passar bäst, och försöka få tag på några fina, billiga möbler. Det är två veckor kvar och jag hoppas att det går fort. Så nu har jag nånting att se fram emot.
Idag träffade jag A och L, och så gullehundarna förstås. Jag var osäker på om jag skulle träffa dem eftersom jag känner mig så äcklig och vill inte att nån ska se mig, men A sa att de bryr sig inte om sånt, och jag är glad att jag åkte dit. Vi gick på en lång promenad i skogen (trodde att jag skulle bli för rädd för det men allting blir lättare om man har två fina vänner och en hund i koppel) och skrattade rätt mycket. Jag behövde det.
Trots det. Trots allt det positiva som händer, så finns det gamla mörkret inom mig och gnager i bröstkorgen. Jag står inte ut med mig själv särskilt mycket och måste hela tiden tänka på annat, för när jag försöker slappna av och tänka på livet börjar det bara göra ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar