Den ångestfria perioden är nog över. Ångesten kommer och besöker mig i små attacker nästan varje kväll, och dessutom börjar forma olika katastrof och tvångstankar i min hjärna. Jag är trött på det. Lyssnar just nu på en sorglig låt på repeat, och jag vet att om min mamma hade sett att jag är ledsen och lyssnar på deppig musik så skulle hon genast säga att jag inte ska lyssna på sånt. Ibland är det bara skönt att få gråta.
Nu kommer tankarna och oron. Helst skulle jag vilja ringa mamma och berätta allting men jag vill inte oroa henne. Vill inte oroa nån, så jag sitter i mitt rum och hanterar känslorna på det enda sättet som får tankarna att hålla käften.
Jag borde sova. Borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar