320

"Varför tycker du om mig?"
"För att du har ett skadad inre. Men visar ett starkt yttre."
Och känslorna jag försökte trycka undan gick inte längre att gömma. Tänker hela tiden på den där pussen på kinden jag fick och hur ansiktet sken upp när jag gav lappen med mitt nummer. Tråkigt att behöva säga hejdå men jag hoppas att vi ses nån annan gång. Nånstans försöker jag att sluta tänka på allting och hålla mina förhoppningar låga, så jag slipper bli besviken i slutändan. Men känslorna går inte bort, och jag inser nu att det är inget jag har kontroll över. Det får bli som det blir, och blir det ingenting så har jag iallafall upplevt nånting.

Vet fortfarande inte hur länge jag kommer att vara här, om läkarna bestämmer att jag ska få 6 ect-behandlingar till så lär det bli minst två veckor. Men jag vet ingenting just nu.
Igår och idag har jag varit väldigt lättirriterad och små, små grejer som jag annars kan strunta i, väcker sån ilska inom mig att jag måste slå huvudet i väggen. Idag har jag och en medpatient pallrat oss ut i kylan och iväg till affären. Fy.

Tristessen kommer att äta upp mig snart.