319

Tiden går, långsamt för det mesta. Jag går ut och röker, spelar kort, kollar på film med en medpatient och ibland bara vilar. I söndags gick vi och handlade lite gott till kvällen, och min rumskamrat blev otroligt glad när jag erbjöd att köpa chips. Att en chipspåse kan göra en annan människa så glad.
På nyår skålade vi med pepsi och julmust, och spelade skip-bo - tre patienter och tre personal. Igår hade jag permission och klippte håret på sidorna, sådär som jag har velat ha väldigt länge. Jag är nöjd. Imorgon ska jag få min sjätte elbehandling. Vet inte när jag ska få prata med läkaren eller när jag får komma hem. På söndag blir det fyra veckor sen jag blev inlagd. Jag saknar stället med alla måsten. Jag mår bättre men än är jag inte stabil.
Dessutom. Jag är förvirrad. Och det beror inte på ect:n. Det handlar om mina känslor, mitt bekräftelsebehov och att jag inte vet hur jag ska hantera allting. Jag vet helt enkelt inte. Men det löser sig säkert, på ett eller annat sätt.