306

Haft en bra fredag och lördag, trots lite ångest. Men igår kväll mådde jag konstigt och dåligt, ville inte lägga mig för jag var rädd att jag skulle få en panikattack som jag fick nästan varje kväll på avdelningen. Så jag somnade vid tre och sov fram till lunch, först ville jag inte gå upp men tvingade mig själv ändå. Satt ute och lät katten springa runt en stund innan jag gick och la mig igen, somnade om och vaknade på eftermiddagen. Minns inte ens att personalen kom in med mina mediciner så var tvungen att fråga. Har legat i sängen med ångest och kollat youtube resten av dagen. Sköterskan var här när jag sov och lämnade ett brev eftersom hon inte ville väcka mig. Hon skrev att hon lämnar en signeringslista till personalen med mina mediciner och en lista med min vb-medicin, hon ska ringa psyk och be dem att sätta in den igen (fast som vb och inte stående), vilket är en stor lättnad. Jag klarade mig utan den hela dagen men bad om en när kvällen kom. Jag har varit ledsen och gråtit till och från, småsaker kan få mig att plötsligt börja gråta (som ett mentos-paket eller bara tanken på att min mamma inte längre bor en kvart ifrån mig, utan två timmar och kan inte komma och hämta mig eller vara hos mig närsomhelst. Jag vet att jag ska vara vuxen och stå på egna ben, men mamma har varit min trygghet och stöd, ända sen vi äntligen började förstå varandra och fick bättre kontakt för bara några år sen.
Inatt måste jag lägga mig tidigare än tre, för imorgon vill jag städa lite (och testa min dammsugare som jag fick i födelsedagspresent - vilket var typ det bästa jag fick, förutom två Twenty One Pilot cd-skivor) och duscha, för på tisdag har jag möte och på onsdag ska jag träffa min terapeut.

Jag är ledsen och nånting värker djupt inom mig. Saknar redan den tryggheten jag kände när mina vänner var här, när jag kunde prata av mig utan att börja gråta eller känna mig jobbig som maler på om samma skit om och om och om igen. Jag gömmer mina tårar och den nästan olidliga inre smärtan bakom ett ansträngt leende och säger att jag mår bra, när jag i själva verket bara vill sitta i mitt rum och gråta tills jag inte kan andas mer. Jag distraherar mig med roliga videos hela dagarna, för annars skulle jag faktiskt bara ligga i min säng och gråta oavbrutet i flera timmar. Jag får helt enkelt hålla ihop tills jag går sönder igen.