tisdag 31 oktober 2017

300

Ringde min terapeut och frågade om en tidigare tid, får komma redan imorgon kl 14. Egentligen vet jag inte vad jag ska säga, fråga eller göra. Men jag har lovat personalen det, eftersom en vecka är alldeles för lång tid när jag mår såhär. Jag slits hela tiden mellan viljan att fortsätta och viljan att ge upp. Jag vill återgå till det destruktiva samtidigt som jag vill slå bort alla tankar och klara mig själv. Men så enkelt är det inte och hela jag är överallt. En av mina kontaktpersoner, som var mitt boendestöd innan, sa idag att jag verkar må sämre än igår. Jag lovade, som vanligt, att prata med personalen om det blir sämre. Hade tillsyn varje halvtimme men ingen har kollat till mig på kvällen, trots att de borde. Självklart utnyttjade jag "friheten". Dum, dum, dumjävel.

Jag känner att jag är såpass instabil att jag inte kan ta några beslut på egen hand. Mitt humör ändras drastiskt från timme till timme, och jag har ingen aning om vad jag vill eller borde göra. Den där jävla stoltheten kommer bli min död. För jag har lovat mig själv att aldrig hamna där igen.

Inatt jobbar det en bra personal. Med ett stort leende och ett födelsemärke under näsan. Det känns tryggt, trots att det är fullständig kaos i huvudet. Men jag ska försöka. Försöka att hålla ut.
Iallafall tills imorgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar