281

Idag var jag och kollade på boendet. Har ett stort rum och ett stort badrum. Boendet var ändå ganska litet och det liknade och luktade som den gamla BUP-avdelningen i Uppsala, men jag vänjer mig nog. Tidigare på dan åkte jag och mamma och handlade mer grejer till lägenheten, köpte kattskålar, en kattlåda och ett halsband till katten. Två av de andra på boendet satt på soffan, och när personalen frågade om de har nåt emot att jag ska ha med mig min katt så var svaret nej, deras ansikten lyste upp och de såg genuint glada över att en katt ska bo där. En log och frågade om det är en mysig katt! Jag flyttar på fredag eftermiddag, men katten ska få komma några dagar senare när jag har ställt in alla möbler och det inte är stökigt.
Säger varje dag att jag ska packa men skjuter ändå hela tiden upp det av någon anledning. Kanske vill jag inte inse att jag faktiskt ska flytta. Men idag och imorgon måste jag verkligen göra det. Vaknar varje dag och tänker på att snart bor jag inte här längre, tittar på högen med alla grejer och det hela känns bara overkligt. Herregud. Jag kommer förmodligen få panik när jag ska sova där på fredag, men det är bra att det kommer finnas personal där dygnet runt.

Förutom allt med flytten, för det tar upp nästan all plats i hela min hjärna, så vet jag inte riktigt hur jag mår. Ena stunden är allt bra, den andra tänker jag på hur mörkret växer inom mig.
Igår kväll gjorde jag nånting jobbigt, som behövdes men jag satt och grät och oroade mig. Vilket jag fortfarande gör. Hatar att få andras tragedier att handla om mig, men nu känner jag en viss skuld. För jag bidrog faktiskt till det hela, och tänk om det var på grund av det jag gjorde som allt spårade ur. Ska sluta skriva om det nu. Hatar att skriva så "kryptiskt" men vill inte heller skriva ut hela grejen då det inte handlar om bara mig.

Imorgon kommer boendestödet hit så jag måste gå upp lite tidigare än idag. Har haft ont i magen och mått illa nästan hela dagen, så jag hoppas att jag inte vaknar imorgon och mår likadant. Nåja. Nu ska jag packa, eller nånting.



220 vilopuls, jag reagerar på impuls,
jag trampar över varje gräns och barriär.
Jag vill inte skrämmas men jag vägrar också skämmas
för den människa jag var och den jag är.

Jag hatar hett och älskar fritt. Av och på och svart och vitt.
Kanske är jag sjuk, vad vet väl jag?
Mitt diagnosalternativ är att jag faktiskt är vid liv.