tisdag 6 juni 2017

263

Ångest. Hjärtat slår snabbare och hela kroppen känns som gelé. Allting jag gör då blir som en dimma. Inte riktigt säkert varför jag började, eller varför jag slutade då jag slutade. Gick tillbaka till mitt rum, inte helt säker på att jag skulle klara det.
Nu är det över och jag känner hur medicinerna gör mig allt tyngre och jag borde sova innan jag skriver nåt dumt. Jag ville bara få tyst på tankarna, och det brukade hjälpa förr så jag gjorde det igen. Sen såg jag nånting simma i mina ögon.

När jag vaknar ska jag skriva mycket och länge i min rosa skrivbok. Det har jag inte gjort på några dagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar