260

Det finns mycket jag skulle kunna skriva, men jag har av nån anledning börjat skriva i en skrivbok och det känns på nåt sätt tryggare. Ingen får läsa det om jag inte låter dem, eller snarare läser upp det för nån (vilket jag har gjort endast för en viktig person). När jag hade en dålig dag och mådde skit så ringde jag min terapeut trots allt och lämnade ett meddelande, sa att jag vill prata lite. Hon hade gått för dagen då, och kommer tillbaka på tisdag, så jag får vakna tidigt och inte sätta mobilen på ljudlöst eller "stör ej". Kanske kommer jag läsa upp lite saker för henne. Jag är ofta helt virrig och ganska vilse i allting, men kan ändå skriva. Då gör jag det, och det känns lättare men när jag läser det en dag som denna, när jag är lite klarare i huvudet, så tycker jag att allting låter så konstigt och trots att jag kan förstå det så undrar om jag någon annan skulle fatta. Jag skriver ju om det stora mörkret, demoner och monster som äter upp min lycka. Det kanske låter konstigt men det är så det är. Men mer vågar jag inte skriva om det här.

Imorgon har jag ett möte och jag har redan bestämt mig för vad jag kommer att säga. Det blir nog svårt, men jag har verkligen tänkt igenom det. Hoppas bara att jag klarar av att åka dit, gå in dit och prata. Ska försöka tänka positivt, även fast det är svårt.
Nu måste jag duscha, och bara det är en jävla plåga.

Jag har hittat en låt som jag kan lyssna på om och om igen, utan att tröttna, bara för att jag kan liksom känna igen mig i texten. Den är kort och meningarna upprepas, men fin är den, faktiskt.

I was never faithful

And I was never one to trust

Borderlining schizo

And guaranteed to cause a fuss

I was never loyal

Except to my own pleasure zone

I'm forever black-eyed

A product of a broken home

I was never faithful

And I was never one to trust

Borderline bipolar

Forever biting on your nuts

I was never grateful

That's why I spend my days alone

I'm forever black-eyed

A product of a broken home