257

Klockan 14 ska jag träffa min inkompetenta läkare, och jag vet att jag inte kommer kunna somna på grund av ångesten inför besöket. Kommer ligga i sängen och glo på en serie tills ögonen inte orkar se mer. Den här gången är det inte tidigt på morgonen, vilket är bra. Tror jag. I huvudet är jag redan beredd på det värsta, på det som skrämmer mig men skyddar samtidigt. Jag ska försöka att hålla mig sansad och inte börja tjafsa och skrika, jag måste behålla kontrollen. Men rinner det över så får det bli så. För några år sen skulle jag aldrig orka eller våga säga emot en läkare, än mindre börja skrika. Då skulle jag nicka, tacka för besöket, göra som läkaren sa och gå runt och tänka "jag borde ha sagt si och så" och hata mig själv ännu mer. Trots att det har gjort ont att bli kränkt och inte trodd på av andra läkare, så har det gjort mig starkare, hur töntigt det än låter. Jag låter inte folk bestämma över mig hur de vill, det har jag gjort alldeles för länge när jag var yngre.

De senaste dagarna har ändå varit en stor dimma, drömmar och verkligheten kolliderar och jag har svårt att minnas vad som är vad. Synerna av skuggorna som förföljer mig har blivit värre och det kryper insekter överallt. En kväll landade en liten fluga på min hand och jag tittade på den en stund innan jag blåste bort den, fortfarande osäker på om den fanns eller inte. Nånting tjuter i mitt rum och jag är rädd att lamporna kommer explodera vilken sekund som helst.

Och så har jag kommit fram till nånting, kanske meningen med mitt liv, men det är svårt att prata om det, även fast jag vill. Det handlar om en vilsen själ som har bosatt sig i mitt huvud, som har visat mig sitt liv, vilket jag inte fattade innan. Men nu. Nu vet jag.

Jag känner hur mitt hjärta börjar slå snabbare, hur ångesten smyger sig på. Borde ta min sömnmedicin och försöka somna, innan detta blir en hel natt med paralyserande ångest.

When I wake up I'm thankful I slept through the night

'Cause that is the only time I feel alright

Keep my eyes closed so I sleep the sadness away

When I wake up I'm sure that it won't be the same

All the panic, depression, the hurt and regret

Lying to myself "I don't think of death"

All the ups, all the downs, all the petty concerns

My whole world's imploding, I can't find the words

'Cause the truth is... I'm fucked up