Mamma var med på mötet, och vi pratade om mina panikattacker och att jag vaknar med panik varje morgon. Då ville han höja en medicin som jag är väldigt rädd inför att höja och alla läkare som har träffat mig förut har förstått varför. Min förra läkare lät mig ta en låg dos (25mg, två gånger om dagen) så att förändringen inte skulle bli så jobbig. (Jag har väldigt svårt att börja med nya mediciner eller höja nånting som kan ge mig biverkningar). Men den här jäveln ville att jag plötsligt skulle ta 50mg tre gånger om dagen. Jag sa att han förstår inget och kände hur ilskan bubblade i mig. Frågade vad jag ska göra när jag får panikattacker och då svarade han att jag ska ta mina ångestdämpande - och då rann det över och jag skrek att om jag fortsätter ta dem så kommer jag att bli beroende (vilket jag ändå redan är) och när jag kommer sitta på psykakuten med panikångest så kommer jag inte att få nånting mot det för då kommer de tro att jag är bara ute efter benso. Sen gick jag därifrån och bröt ihop på golvet inne på toaletten. Sen fick jag ett utbrott i bilen, började sparka och slå och skrek mig hes, och på nåt sätt gick mina hörlurar sönder. Bra att jag köper hörlurar onödigt ofta, har nu två par att välja på.
Och nu känner jag att jag bara vill skita i allting. Göra det mina tankar säger åt mig att göra, för att ingen bryr sig ändå. Jag ger upp nu.
(Måste vila lite innan jag och mamma ska åka och hämta min bästa vän.)
Me?
Well, I'm well.
Well, I mean I'm in hell.
Well, I still have my health
(At least that's what they tell me)
If wellness is this, what in hell's name is sickness?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar