163

Möte efter möte och träff efter träff planeras. Jag är rädd att jag kommer falla tillbaka lika snabbt som jag tog mig upp. Läste mina journalanteckningar (från familjeläkaren) alldeles nyss och där nämndes, förstås, mina psykiska besvär. En ny diagnos dök upp där också, men det roliga (snarare det jobbiga) är att det bara misstänks att jag kan ha det och utredningen är långt ifrån klar. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på läkare.
För några dagar sen har jag tagit mig i kragen och börjat "plugga" teckenspråk på riktigt. Det är roligt, men svårt att hitta mycket hjälpmedel på internet som är gratis. Någon gång i framtiden kanske kan jag gå en kurs, jag vet inte.

Idag har jag oförklarlig ångest och försöker att inte ta så mycket mediciner. Det är jobbigt för jag vill ju bara att ångesten ska försvinna och att jag ska kunna fokusera på nånting annat än illamåendet och hjärtrytmen.