162

De flesta dagar är okej, jag tror att jag har lärt mig leva med allting. Med smärtan, med mitt utseende och med mig själv. Men det kommer vissa dagar, som idag, då allting känns och är fel. Och jag står inte ut med det. Jag är så satans jävla ful och äcklig, och jag vill förstöra min kropp tills jag inte längre finns. Jag är ingens favoritperson, ingen längtar efter mig och alltid, alltid alltid alltid, är jag det andrahandsvalet. Det är väl egentligen lugnt, för jag skulle aldrig välja mig först heller. Misslyckad och sjuk, kommer aldrig att bli frisk. Och det såg så ljust ut för bara några timmar sen.
JAG HATAR ALLTING JUST NU.