Hela jag är en vandrande ångestmoln, redo att explodera vilken minut som helst (jag går redan sönder bit för bit, varje kväll). Patetisk är jag som gråter till deprimerande låtar, gör mig själv illa och trycker i mig tabletter även när jag inte behöver dem. Livet skrämmer skiten ur mig och jag kräks på min existens.
Boendestöd kl 10. Hoppas att jag kan bli av med henne snabbt.
Terapeut kl 15. Vet inte om jag ska berätta nånting överhuvudtaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar