329

(TÖNT VARNING)

Fan, fan, fan.

Det har gått en tid sen du hörde av dig sist, och jag är mer orolig än ledsen eller sårad. För att katastroftankarna skriker, tvångstankarna plågar och ångesten lämnar inte min kropp. Jag försöker sluta tänka på dig, släppa dig, återhämta mig på något sätt men det är svårt, svårare än vad jag nånsin trodde att det skulle vara. För plötsligt är du liksom överallt. I filmerna, i musiken, till och med någon som går förbi mig i affären kan likna dig, för att nämna bara några exempel. Jag föll. Jag ville inte, men jag gjorde det. Föll så jävla hårt och nu är jag fast, kommer inte upp igen. Hur i helvete ska jag komma över dig? Jag vet att du snart fyller år. Och det enda jag kan göra nu, är hoppas. Hoppas att du en dag svarar, även om det bara är för att säga att du inte vill ha nåt att göra med mig. För då vet jag åtminstone hur det ligger till, men också det viktigaste - att du är okej.

I want to love you but I better not touch

I want to hold you but my senses tell me to stop

I want to kiss you but I want it too much

I want to taste you but your lips are venomous poison