måndag 11 december 2017

315

Som vanligt ångrar jag mig. Som vanligt är jag förbannad på mig själv för att jag ens öppnade käften. För efter några timmar på psykakuten fick jag tvångsvård och lades in på PIVA. Träffade läkaren i morse som godkände vårdintyget, satte in en medicin och bestämde att jag ska få ECT. Vilket skrämmer skiten ur mig. Men nu kan jag inte komma undan. Varken med lögner eller sanning, för någon annan har i princip kontroll över mitt liv nu. Idag fick jag göra tester, blodprov och EKG. Personalen kollade min puls några gånger men det var alltid högt, så nu får jag en medicin mot det också. Hade besök en kort stund och som vanligt började jag gråta när vi sa hejdå. Kl 15 fick jag byta avdelning. Så nu är jag på den avdelningen som jag brukade vara på, fast de har flyttat lokalen.
Har fått de nya medicinerna för mer eller mindre två timmar sen, känner mig trött och mitt hjärta håller inte på att hoppa ur bröstkorgen. Jag är livrädd inför onsdagen då jag ska få första ECT-behandlingen. Helst vill jag på något sätt dra mig ur det, slippa, eller åtminstone hitta ett sätt att avskilja mig själv från mig själv när jag går igenom det. Trots att sköterskan förklarade hur det funkar, trots att läkaren sa att det kan vara en av de bästa "medicinerna" jag kan få, så kan jag bara inte hamna i det läge där inget spelar någon roll och vadsomhelst kan hända mig för att jag bryr mig bara inte. Jag är orolig att jag inte kommer kunna kontrollera min rädsla och vägra. Jag kan bara tänka mig hur det skulle sluta, men när paniken tar över så förlorar jag all kontroll.

Nu ska jag läsa en bok och kanske glo på lite fiskar.



1 kommentar: