Jag har blivit förkyld, och av nån jävla anledning väcker det minnen och känslor från början av förra året. Den katastrofala tiden, för mig. Har fått mycket ångest och panikattacker på grund av det, vilket egentligen är dumt då andra har varit med om så mycket annat och värre, men jag antar att alla upplever och bearbetar olika händelser på alla möjliga sätt. Mamma var här, hon hade med sig Finrexin, kiwi och halstabletter. Men när hon skulle gå, så la sig en konstig känsla över mig, en rädsla för allting, så hon följde med mig när jag med tårar i ögonen bad om min vb-medicin. Hon stannade en stund till och då grät jag, grät när hon gick för att alla känslor och tankar från förra året kom tillbaka. Den där smärtan som jag hade varje gång besökstiden var slut och jag blev lämnad svag och skakande i sjukhussängen.
Jag orkade inte gå upp för att äta middag, låg i min säng i flera timmar och hade ångest, grät till och från. Sedan ringde jag mamma, återigen panikslagen, och hon bad mig att gå upp och prata med personalen, och dessutom sa att hon kan komma hit om jag vill. Så jag la på luren, och söndergråten gick långsamt till personalrummet. Fick ännu en vb-tablett, och fick prata av mig. Jag berättade att det känns som att personalen är sur på mig, eftersom jag sover för mycket och äter för lite, att jag är orolig att chefen kommer säga att det funkar inte och jag kommer vara tvungen att flytta härifrån och massa annat som simmar runt, runt i hjärnan och låter mig inte vara.
Imorgon ska jag till tandläkaren, ser inte fram emot det. På torsdag ska jag till min terapeut, på måndag till min läkare, vilket skrämmer skiten ur mig. Men en personal från boendet ska följa med mig, så jag hoppas att det inte kommer vara så himla jobbigt.
Har iallafall ätit två mackor till kvällsfika, och drack te med honung. Men jag satt där vid bordet, skakade med benen och såg och hörde allting, varje liten rörelse, varje litet ord som inte kändes bra - det borrade sig in i hjärnan.
Nu är jag ledsen igen och känner på mig att natten lär bli lång och inte alls bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar