296

Veckan har passerat och jag har gjort nånting varje dag. Redan igår var jag så utmattad att ungefär tio minuter hos min terapeut var för mycket. Jag satt där trött och hade ont, kunde knappt prata för det var så mycket i huvudet, så vi bokade en tid nästa vecka.
Det är mycket som händer runtomkring mig och jag vet inte hur jag ska hantera allting, så jag gör det jag är van vid - dumheter. Vilka inte hjälper alls, de blir bara ett problem till. Det känns som att flera bomber har släppts omkring mig och mitt liv har gått i bitar.
Inte ens sömn hjälper som en flykt, jag drömmer konstiga och stressiga drömmar.

Nu sitter jag med ångest och illamående, och jag vet inte om det är illamåendet som framkallar ångest eller ångesten som framkallar illamående - det är iallafall en ond jävla cirkel som jag avskyr.

Senare idag ska jag kanske skype'a med pappa. Vi har inte pratat sen i augusti så hoppas att han inte glömmer bort det.
Imorgon kommer mamma på besök, idag ska jag bara försöka att vila om huvudet låter mig.
Nästa vecka jobbar en av mina favoritpersonal fem nätter (måndag, tisdag, fredag, lördag, söndag) och det känns skönt och tryggt. För jag vet att då kommer jag kunna få stöd och hjälp, bli distraherad och lyssnad på om jag börjar babbla, spelar ingen roll vad jag pratar om.

Nu ska jag kolla klart på en film och försöka slappna av (ja lycka till med det).