Häromnatten fick jag en rejäl panikattack som slutade med dumdumdumheter. Har ångest varje kväll, rädd och osäker på hur varje natt kommer sluta. Har iallafall börjat kunna be om medicin när jag börjar känna att det kryper i kroppen och hjärtat börjar slå snabbare.
Idag har jag skaffat en ny katt, en kattunge på fem månader som jag döpte om till Cosmo (eller ja, mamma hittade på namnet).
Ändå är jag ledsen och gråter, ändå kommer ångesten som en smäll på käften trots att jag varje kväll vet att det kommer bli så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar