torsdag 27 juli 2017

274

Trött. Sådär både fysiskt och psykiskt. Jag har legat i sängen och vilat och sovit största delen av dagen, för ångesten ville inte lämna mig ifred från den stunden jag vaknade till då jag somnade senare på eftermiddagen och vaknade vid nio på kvällen (som tur var så hade det värsta försvunnit, men det beror säkert på antalet ångestdämpande jag var tvungen att trycka i mig för att hjärtat skulle lugna ner sig och kroppen sluta skaka). I helgen tänkte jag att nu, nu jävlar är jag såpass stabil att jag kan sluta med mina ångestdämpande. Det funkade inte att sluta tvärt, det har det nästan aldrig gjort för mig, så jag tänkte trappa ut men det funkade inte särskilt bra det heller. Jag vet att det är kroppen som är van vid det. Jag trodde att jag bara skulle få abstinens som var hanterbar, men jag kunde inte lämna sängen på morgonen innan jag fick i mig medicinen. Jaja, nu ska jag sluta skriva så mycket om det. Men jag önskar verkligen att jag slapp ta så mycket ångestdämpande för det blir aldrig bra i slutändan.

Tisdagen var fin. Jag fick besök av A och L, och det var trevligt även när vi satt tysta och lyssnade på musik. Det var skönt, trots att mörkret försökte tränga sig in genom huden, trots att jag fortfarande kände att jag gick på tunn glas som kan gå sönder och verkligheten faller isär. Men jag har blivit så bra på att gömma det. Tror jag. Jag vet ju egentligen inte om det syns på mig när jag tittar oroligt för att nånting smyger på golvet, eller när jag blir sådär ledsen av ingen anledning alls mitt i en konversation som kan handla om allt ifrån mitt mående till nördig fakta. När mörkret hänger över mig och försöker att ta sig in i min kropp när jag andas in.

Det har plågat mig hela dagen, ångesten inför mörkret. Jag fortsätter att skriva ner mina tankar på papper istället för bloggen, det känns säkrare så. Förut skrev jag ut nästan allting här, nu kan jag bara inte göra det. Iallafall. Jag tog hand om ångesten inför mörkret, gjorde det jag brukar göra för att hålla det borta, för att låta ljuset komma tillbaka. Det lugnade ner mig för ett tag, men om det har verkligen funkat får vi se när jag vaknar på morgonen. Dumt gjort, jag vet, men jag har ännu inte hittat ett annat sätt att hålla mörkret ute.

Jag borde sova nu. Ska nog somna till en film (My Sister's Keeper) som jag har sett jagvetinteenshurmånga gånger. Har börjat läsa boken, men det går segt. Har svårt att fokusera, men jag vill så gärna läsa den.
(Edit: filmen har tagits bort från Netflix och finns inte på dreamfilm heller. Är lite sur. Får hitta nåt annat att somna till.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar