ingen förstår,
i n g e n.
Hallucinationerna har jag redan vant mig vid, och det händer alldeles för ofta att jag hastigt tittar åt ett håll för att jag känner att någon springer eller att nånting flyger, hör ett och annat men vågar aldrig fråga för vad händer om väggarna av verklighet rasar, om världen går under och jag följer med den? Det kanske är det vad mörkret som tränger sig in genom huden försöker förberedda mig för. Men varför skicka ut skuggor och ansikten som stirrar på mig i fönstren när jag går. Sluta.
Mina händer är smutsiga, hela jag är smuts och misär.
Jag smittar och smutsar ner andras liv. Förlåt.
Och nu vill jag bara bli smal igen.
A little out of touch, a little insane
It's just easier than dealing with the pain
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar