Det är som att nånting händer med mig på kvällarna. Som om ett mörker kommer och tar över hela mig. Äter upp mig inifrån. Jag blir så liten då, så liten att jag nästan försvinner och mörkret får ta över. Att vara kvar här är så jävla svårt. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Allting är bara ångest och smärta, och jag orkar inte mer. Ringde min terapeut i måndags och sa att jag känner att jag behöver prata, men hon har inte ringt upp. Jag vill inte att mörkret ska bo i mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar