Ögonen svider av all gråt. Jag försökte sova men tankarna tog över och jag var tvungen att sätta mig och skriva ett brev (skrev, grät, skrev, grät, skrev, grät). Nu är jag så himla trött att det blir nog lätt att somna. Men först måste jag försöka äta nånting.
Jag hatar att oroa mig, jag hatar hur min hjärna hittar på skit som jag sedan gråter över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar