fredag 9 december 2016

222

Jaja, jag vet att jag kan vara barnslig och att det inte alls är moget att sparka på dörrar och visa upp mellanfingret när jag står mitt i väntrummet. Men sån är jag, och när en bitterfitta till receptionist är otrevlig och frågar mig saker jag uppenbarligen inte känner mig bekväm att svara på, så tappar jag tålamodet. Gick därifrån och grät på en bänk, försökte förklara att där inte finns någon hjälp, ingen läkare fattar ett skit och jag kommer inte få nåt lugnande då jag har pillermissbrukare stämpeln i pannan hos dem.
Fick ett meddelande från mamma som skrev att jag ska sluta ringa och säga att jag mår dåligt för att sedan tacka nej till hjälpen folk försöker erbjuda. Bitter som jag är svarade jag att visst, jag kan sluta säga hur jag mår. Då kom tjatet om att jag "ska göra nånting" igen. En promenad i skogen och att diska kommer inte bota mig, svarade jag.
Sen var jag hos min bror och vilade från allt kaos (fy för det ordet). Det var skönt. Men nu är jag tillbaka hemma, och mår rent utsagt skit.

Jaja, jag vet att jag alltid grinar och gnäller. Men snart är det slut på det, jag lovar.
Det är lugnt nu, jag har en plan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar