Triggervarning.
Jag klarade av mammas fest, men inte utan mediciner. Och jag vet inte om jag ska se det som nånting positivt eller negativt. Men nånting gör ont. Det svider och skaver, tankarna lämnar mig inte även när jag sitter och ler. Det finns gäster hemma och jag tänker på vassa kanter och djupa sår. Jag har så många idéer och planer. Förnuft säger berätta för terapeuten, men känslan vill agera och hitta på massor med dumma saker.
Jag är helt jävla vilse och vet inte vad jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar