Det blir bara sämre, och jag borde be om hjälp. Men då tas saker och ting ifrån mig och det vill jag inte. Hemsituationen är än så länge hållbart, men snart kanske förlorar jag kontrollen igen. Jag skäms. Jag har inte så mycket kontroll nu heller. Ångesten är för stark och jag käkar benso på dagarna igen. Självskadorna växer och jag borde nog söka vård, men då måste jag berätta för någon. Det vill jag inte göra. Terapeuten är tillbaka den tjugonionde, då kanske ringer jag och berättar. Jag är helt jävla vilse och vet inte vad jag ska göra. Glad jävla påsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar