036

Är det nånting jag har orsakat själv, eller har jag bara otur? Det kanske är karma, för allting hemskt jag har gjort i mitt liv (listan är lång, tro mig). Huvudet värker och jag kan inte komma ihåg om jag har ätit. Jag försöker sluta med sömnmedicinen, jag vill spara lite till för jobbiga nätter, men det är svårt när en jobbig natt är varenda natt. Ibland tar jag medicin fem eller sex på morgonen, bara för att få sova lite till. För att få slippa känna lite till. Jag brukade avsky piller. Visst är det lite komiskt?
Enkla saker har blivit svåra, jag säger att jag ska aldrig mer klaga, but here we are again. Jag måste. Det är hälsosamt har jag för mig. Jag kan dock ha fel.
Balansen är svår att hålla, som att nånting drar mig ner eller åt sidorna (det där var ingen djup metafor). Jag märker själv hur jag börjar luta mig när jag går, hur huvudet blir tyngre och tyngre och stegen mindre och saktare. Läser massor men inget stämmer. Läkarjäveln är dum. Alla är dumma och jag gråter. Hjälp mig.

Det är någon i min spegel på nätterna, någon som står och tittar på mig. Kanske är det jag själv från parallell världen som tycker synd om mig.