Det känns som att absolut ingenting har hänt sen januari. Efter att ha varit väldigt "uppåt" ett tag, kom den där oundvikliga kraschen och jag har mått piss sen dess. Självklart har jag haft några bättre dagar (som i helgen, när jag träffade min familj och lekte med min brorsdotter, för att höra henne skratta är bland det bästa jag vet) men det har ändå varit rätt så kaotiskt i huvudet. Imorgon ska jag träffa en ny psykolog och det ger mig ångest. Har aldrig träffat honom förr och blev förvånad när jag fick brevet med tiden. Hoppas bara han inte frågar "hur ska jag hjälpa dig" eftersom jag har nog ingen aning. Önskar att jag hade det.
Och det är svårt att sluta tänka och sluta känna. Sluta tänka på någon som har infekterat min hjärna med sin vänlighet och värme. Om jag bara kunde stänga av. Det är för mycket känslor och tankar som jag inte har kontroll över.
If you ask me how I'm doing
I would say I'm doing just fine
I would lie and say that you're not on my mind
But I go out and I sit down at a table set for two
And finally I'm forced to face the truth,
No matter what I say I'm not over you, not over you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar