onsdag 16 november 2016

213

Psykbryt. Suttit på golvet och gråtit medan jag rev sönder och slängde sånt som jag jobbade hårt med. Varför ens? Jag vet inte. En sån liten sak som en bild eller en låt kan få mig att börja gråta så jag skriker och göra helt dumma saker. Nu har jag lugnat mig, lite. Tagit medicin. Jag har iallafall en fin kontaktperson som pekar ut vad jag fortfarande klarar av. Hon är så fin och bra.
Terapeuten ringde idag och bad mig att tänka på vad jag vill, och ringa upp henne imorgon. Ja, vad vill jag? Mer terapi? Pendla till DBT flera gånger i veckan? Behandlingshem, familjehem? Nä. Jag vill ligga och ruttna i min säng, vänta tills jag självdör. Jag har gett upp hoppet och alla borde göra detsamma. För alla vet att det inte är långt dit nu.

Jag måste sova nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar