Det har snöat. Förut förknippade jag snö med lov, mysiga mörka morgnar, julpynt, kakor, te, den där lukten som kommer varje jul som inte går att beskriva med ord, nyår och fyrverkerier. Inte nu längre. Nu istället är det bara smärta och ångest, panikkänslor hela tiden och jobbiga tvångstankar. Det händer att jag fortfarande sitter och gråter över förra årets misär. Det händer att jag tänker på hur hemskt allting var, och gråter av rädsla att det kommer tillbaka. Försöker tänka på allt som är annorlunda. Nu kan jag sätta ord på vad som är fel, jag kan förklara och berätta. Medicin och mat, det är det viktigaste. Och visst blir det fel ibland, att det blir för mycket av det ena och för lite av det andra. Men jag är inte längre underviktig och går inte i en medicindimma hela dagarna. Rädd är jag ändå.
Skulle träffa psykologen idag, men avbokade det. Jag mådde inte bra på morgonen, mådde bara illa. Kanske av ångest, för att jag var rädd att jag skulle behöva åka till akuten och få stanna på sjukhus länge. Det går inte, inte nu. Snart fyller jag år, och även fast jag verkligen verkligen verkligen inte vill bli äldre så vill jag träffa mina två bästa vänner som ska komma hit. Om det inte vore för dem så skulle jag spendera hela dagen i sängen, gömd under täcket. Men för deras skull. Mina fina vänner som bryr sig så mycket om mig, vilket jag inte kan förstå. Jag försöker att förstå hur någon kan bry sig om mig men det går inte. Jag förstår helt enkelt inte.
Nu ska jag fortsätta titta på dokumentärer och pyssla.
(Och hoppas att jag inte blir knäpp i år också.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar