Man ska inte ropa hej för tidigt, eller vad säger man? Men. Men medicinen har kanske hjälpt. Eller så beror det på att jag för första gången på länge har sovit helt okej. Eller att jag redan har tryckt i mig ångestdämpande även fast jag inte haft särskilt mycket ångest, "bara för säkerhetsskull". Dumt av mig, jag vet. Det är saker jag måste göra som jag inte riktigt vill, saker jag måste ge bort och lämna nån annanstans. Men det känns tryggt att ha det med mig, så jag vet inte hur jag ska göra. Idag är en lagom okej dag, så jag ska försöka att njuta av den. Ska åka och slösa bort pengar, köpa nya pennor och målarböcker (som om jag inte hade tillräckligt med såna hemma).
Psykologen vill att jag ska fundera på behandlingshem. Jag sa att jag ska, även fast jag egentligen inte alls vill det. Och jag trodde att jag tyckte om henne, men nu börjar jag störa mig på människan.
Ingen kan hjälpa mig, så varför ens försöka. Jag ger snart upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar