Så äckligt jävla trött. Både fysiskt och psykiskt. Somnar tidigast tre på natten trots olika mediciner, vaknar som vanligt med hjärtklappning från helvetet och kraftig ångest. Orkar inte en dag utan ångestdämpande. Kroppen värker, men jag försöker att röra på mig. Jag tänker mycket på hur det var förr och känner hur ångesten kryper fram. Snart ett år sen jag blev knäpp och helt styrd av tvångstankar, och oron att det kommer tillbaka är stor. För det håller redan på att komma tillbaka, och det enda jag verkar kunna göra är att gråta. Det är jobbigt med maten igen, och bacillskräcken blir bara värre och värre. Läkare och andra slänger ur sig ord som "ätstörning" och "anorexi" men jag förklarar att det är inte det detta handlar om. Det är bacillskräcken, kräkfobin och tvånget som skriker. Det är så jävla jobbigt att äta, röra vid dörrhandtag, handla och betala. Särskilt nu när det är höst och snart vinter, och folk blir sjuka. I år vill jag kunna äta tårta på min födelsedag och julmat med familjen, jag vill inte ha torra händer med spruckna knogar på grund av tvångsmässig handtvätt, och jag vill fan inte ha ångestattacker bara för att jag har ont i magen eller mår illa.
Vill inte ligga på sjukhus och gråta så mycket att jag inte kan andas, skrika att allting känns äckligt och smittad. Jag vill inte, inte igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar