måndag 10 oktober 2016

193

I onsdags var allting bra. Det var underbart, för tvångsvården var borta och jag kunde inte sluta le när jag berättade för min rumskamrat att jag skulle hem. Jag vinkade glatt hejdå till patienterna när jag och mamma lämnade korridoren. Vi lyssnade på musik på vägen hem. Lyckan när jag fick tillbaka friheten var enorm. Men nu då? Det känns som att jag bokstavligen har pausat mitt liv i några dagar, och kom tillbaka till det som var innan. Nä, jag mår fan inte bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar