fredag 6 maj 2016

155

"Det blir bara problem om du springer nu" sa en av poliserna när de höll hårt i mig medan de ledde mig till polisbilen. Jag hade gjort det igen, jag hade sagt för mycket och nu var jag på väg till sjukhuset.
"Jag känner inte igen dig", sa polisen som körde medan den andra satt bredvid mig.
"Jag är inte så stökig av mig" svarade jag tyst och sedan fortsatte tiga i baksättet.

På psykakuten tog de mina grejer och jag grät när jag väntade på läkaren. Sedan blev det tvångsvård och jag hamnade på PIVA, där jag var tvungen att ge bort nästan allting, till och med mitt ganska korta halsband. Fick ett ganska tomt rum, med en sönderslagen sänglampa och blod på väggarna. Jag grät ganska mycket den kvällen och dagen efter, för jag vågade inte lämna rummet och de enda gångerna jag gjorde det var när jag skulle gå på toa och äta en måltid, med sked. Flyttades till den rätta avdelningen senare och mådde inte mycket bättre.
Men i morse skrevs tvångsvården av och jag fick nattpermission. Överväger att förlänga den imorgon när jag kommer tillbaka och sedan skriva ut mig själv på måndag. Jag mår faktiskt bättre. Det är kanske vädret, det är kanske saker som händer runt omkring mig. Men det är okej nu. Det var bara en tillfällig svaghet.

2 kommentarer: