151

Ensam hemma. Jag satte på en film, som jag redan har sett, bara för att höra något i bakgrunden. Jag närmade mig skåpet och började gråta. För egentligen vill jag inte, men en osynlig kraft knuffar och vägleder mig dit. Läste och tittade, la dem ifrån mig. Inte idag, inte just nu. Jag satte mig i soffan och grät, sa att jag vill bara att allting ska ta slut. Ropade på Arthur men han dök inte upp, för det gör han aldrig. Jag sa jag vill bara att allting ska ta slut. Mina tankar är sjuka och jag borde inte vara här. Jag är trött på att vakna med smärta och panik, på att svettas och skaka. Och jag säger det högt ut, men ingen lyssnar. Alla stoppar fingrarna i öronen och ignorerar mina rop på hjälp. Jag borde kanske sluta prata.

 It's like there's this poisonous fog bank rolling in on my mind and I'm paralyzed