På något sätt har jag förändrats. På flera sätt, faktiskt. Världen intresserar mig inte lika mycket längre och jag finner inte glädje i sånt som jag förut tyckte om. Mediciner är mitt liv och jag lyssnar på ytlig musik som egentligen är tråkig och dålig. Imorgon åker jag till avdelningen och kommer säkert få vänta flera timmar på att en läkare ska komma och skriva ut mig. För jag vill inte stanna där en natt till, det räcker nu.
Jag vill skriva men orden är slut. Och det är jag med.
I don't recognize these eyes
I don't recognize these hands
Please believe me when I tell you
That this is not who I am
If I recover, will you take me back again?
I'm just another, trying hard to fit right in
But the photographs remind me of who I used to be
If only I could go back where I, I was me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar