Opåverkad är jag tråkig och svag. Gråter och har ont, kan inte gå några meter utan att känna att jag snart ramlar ihop. Femton milligram och en timme senare är jag i en affär, skrattar, kommer hem och kan duscha ordentligt. Vill städa och är aktiv. Varför ska det ses som ett problem?
Jag vet att jag gör fel ibland, jag ljuger, luras och manipulerar bara för att känna lättnaden. Är jag en missbrukare eller en brukare? Vem vet. Inte jag.
Imorgon åker jag tillbaka till avdelningen och om allt har gått bra så skrivs jag förmodligen ut. Det kommer att kännas konstigt, jag vet, men nu har jag varit hemma sen igår kväll utan att självskada. Öppenvården och boendestöd ska väl kontaktas snart och vi får se hur det blir. Kanske är det min tur att bli bättre (antagligen inte).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar