Sanningen,
är den att jag lider. På riktigt. Jag har ont jämt och om jag inte har tryckt i mig piller så kan jag knappt gå, ibland funkar inte ens medicinen och jag är fast i sängen. Och ingen förstår att jag kan inte bara "ge mig fan på att bli bättre". DET GÅR INTE, DET FUNKAR INTE SÅ. JAG HAR ONT.
Sanningen är att jag saknar Ulf så jävla mycket, och jag vill inte sluta träffa Lena, jag känner mig ensam och jag har aldrig i mitt liv varit så jävla självmordsbenägen som jag är nu. Psyk är inget alternativ, det finns ingenting som kan hjälpa mig.
Det jag vill ha just nu är någon som lyssnar och som kan hjälpa mig. Men jag vet att det är nästintill omöjligt. Jag vill egentligen inte dö men det finns inte mycket annat att välja på just nu. Jag har försökt.
Det gör ont och jag kan inte sluta gråta. Och jag hatar mitt jävla rum.
Alla förtjänar att må bra. Det skulle kanske inte hjälpa dig att prata med en främling, men annars kan du maila till schletesant@gmail.com. Hoppas att livet vänder till det bättre för dig.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaÄr ledsen för din skull men den utväg du tänker på snälla, tänk om, en extra gång eller tre. Smärtan försvinner inte, det ges till någon annan.
SvaraRadera