Telefonen ringde på morgonen och det var terapeuten. Tack vare en stor läcka blev mötet avbokat. Sen ringde det igen och igen, och jag tror att jag var helt enkelt för trött för att ha ångest inför att svara. Terapeut, läkare, psykolog. Jag mumlade och suckade och jag vet faktiskt inte hur mycket av det jag sa någon förstod. Nåja. Sen åkte jag med syskonen och handlade (skulle dock inte klara det utan piller, ugh). Nu skäms jag över summan jag spenderade på onödig skit. Kom hem och hann stanna i några minuter innan jag träffade min kontaktperson för första gången på väldigt länge. Nu har jag tagit min medicin och hoppas på att få somna innan den riktiga ångesten slår till (jag har redan nästan gråtit när jag borstade tänderna).
På torsdag ska jag träffa en psykolog, en helt ny person och jag är (som vanligt) livrädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar