måndag 11 januari 2016

082

Jag klarade av det. Jag klarade av det trots ångesten. Och alla är stolta.
Men vad gör det nu, när det är så rörigt i huvudet att jag knappt minns mitt namn,
när ångesten är så stor att ingenting annat existerar,
händerna skakar och medicinen inte längre hjälper.

På torsdag har jag möte med läkaren och jag har skrivit ett brev för jag orkar inte prata om det. Jag vill inte säga orden, jag orkar inte förklara. Jag vill slippa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar