078

Förut vägrade jag ta mediciner, jag ville inte, jag kunde klara mig själv. Det första jag gör när jag vaknar är att ta piller för att kunna ta mig igenom dagen. Medicinen håller ångesten och yrseln borta, jag har inte lika mycket ont och kan gå utan att darra som gelé. Egentligen borde jag inte ta den på dagen. Får små minnesstörningar och sluddrar. Men det gör inget, för jag har äntligen klarat av att vara i en affär, jag har klarat av att gå utomhus - det var nästan omöjligt innan. Panikattackerna har minskat enormt, dock har jag blivit mer självdestruktiv.
Jag fortsätter såhär tills nästa vecka, då ska jag träffa terapeuten och sen läkaren. Vet inte vad som händer, vet inte vad jag kommer minnas, vad jag kommer göra.

Min hjärna är bara mos.