Åkte inte till terapeuten idag, istället låg jag i sängen och grät. Det har blivit en rutin nästan. Gråter så mycket, då kroppen vill inte samarbeta och jag klarar knappt av att gå från rum till rum. Jag vet inte vad som händer med mig, men jag vill bara försvinna. Gråter och är äcklig, mitt rum är stökigt och allting stinker. Det är inte vackert, mina tårar faller inte tyst nerför mina kinder, hjärtat gör inte ont och min smärta är inte poetisk på nåt sätt. Istället gråter jag högt och kan inte andas, kvävs och snorar ner mina händer, kuddar, kläder, allt. Tappar hår och stinker svett för jag har inte duschat på en vecka. Måste äta, kan inte äta. Igår skulle jag handla mat men klarade inte av att gå särskilt långt och grät hela vägen hem. Tappar balansen.
Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden, till början av januari eller nåt sånt. Då vi hade kattungar, Ulf jobbade, jag inte hade ont och ingenting var så illa som det är nu.
Och nu gråter jag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar