En sån där kväll/natt då jag gråter över småsaker och sånt som har hänt förut (eller inte hänt alls) och känner mig minst sagt patetisk. Alldeles för mycket ångest som jag försöker dämpa med piller, som jag för övrigt inte borde ta så mycket av. Nåja, vem bryr sig. Jag kan känna hur kroppen och ögonlocken blir tyngre, snart kanske kan jag få sova. Hjärnan mosas med preparat men jag kan fortfarande fokusera på att skriva. Det är så tungt. Ögonen hänger inte med, snart måste jag lägga mig ner, orkar inte sitta upp. Så trött, trött, trött, alltid så jävla trött. Jag blir så liten, kanske försvinner jag helt snart. Så många ord, hur orkar jag skriva sånt? Behöver släcka lampan men jag vet inte om jag kan ställa mig upp och sträcka fram handen för att göra det.
Nej, det här känns fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar