045

Psykvården är ett skämt. Mitt liv är ett skämt. Allt är ett skämt, men det kan bero på medicinen jag har fått i mig. Jag grät och mådde dåligt största delen av dagen, så på kvällen åkte jag till psykakuten. Trött, arg och besviken satt jag vid receptionen och förklarade vad detta handlade om, berättade att jag behöver verkligen sova och medicinerna har slutat fungera.
Den bittra skötaren som verkade rätt upprörd över att han behövde jobba natt informerade mig på ett (o)trevligt sätt om att jag "inte kommer få nåt starkare här". En annan skötare bad mig att blåsa i en alkometer, det var faktiskt första gången (kan checka av det från min bucket-list, antar jag). Han frågade hur det egentligen är med mig, och min slöa hjärna sluddrade fram ett old fashioned "jag vet inte". Jag fick träffa en faktiskt trevlig läkare som orkade höra vad jag hade att säga. Inte långt efteråt gick jag därifrån med två tabletter i handen och ett recept för "nåt starkare". Där fick du, din bittra jävel!