Det går inte att förklara hur otroligt skitigt jag faktiskt mår. Kroppen ger upp, även fast jag försöker ta hand om den. Äter, dricker, vilar, rör på mig. Ingenting hjälper och jag mår sämre psykiskt. Sömn har blivit min flykt, och jag kan somna endast med piller som håller på att ta slut. Om det ska fortsätta vara såhär så kan jag lika gärna strunta i allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar