Jag överlever men jag vet inte hur, för det gör ont. På riktigt. Bad mamma att kolla om hon kan fixa en tid hos läkaren (aka Inkompetent Rövhål), vi får väl se hur det går.
Terapeuten är ledig och nästa möte är om en vecka. Absolut ingenting spännande händer i mitt liv, jag är bara ledsen och yr. Inget nytt. Och pillerdille.
Tänker på dig igen.
Inte lika mycket längre, vilket egentligen är bra. Tror jag. Jag önskar att vi kunde råka stöta på varandra någonstans. Så många gånger har jag tänkt på det, på hur det skulle vara att få se dig igen (för jag har nästan glömt hur du egentligen ser ut). Jag skulle hälsa artigt och vi skulle fråga varandra hur vi mår. Jag skulle dra en liten lögn och säga att allting är okej (för det är inte ditt problem längre), du skulle säga vad som händer i ditt liv (förmodligen också en lögn, varför skulle jag behöva veta sånt), kanske fråga nånting om katterna och jag skulle vara så glad av att se dig igen. Efter fem minuter skulle vi säga hejdå, "ta hand om dig" och gå vidare. Nä, kanske inte. Jag hatar kallprat och skulle tänka efter om jag faktiskt känner dig eller om du bara liknar någon väldigt mycket, och aldrig i livet att jag skulle våga gå fram till dig.
Mvh, (din favorit) Socialt Inkompetent Rövhål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar