tisdag 15 september 2015

024

Övervägde att stanna i sängen hela dagen, det skulle ju inte få bli som igår. Men jag gick upp, raderade "förlåt, kan vi ses en annan gång" och hoppades på det bästa. Det gick. Ingen panik, jag fick träffa en ponny och vi gick på en promenad. Men jag ringde terapeuten och lämnade ett meddelande, sa att jag inte kan komma idag. Hon ringde tillbaka, sa att hon och läkaren pratade om mig. Jag ska få en annan sömnmedicin och alla mina diagnoser ska bort, vi börjar om på en ny utredning. Jag är bara så trött på allting. Men nånting händer.
Kiropraktor på torsdag och jag kommer gråta av glädje av om han kan hjälpa mig. Jag vill inte ha så höga förhoppningar, det här är min sista räddning (annars börjar jag knarka).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar